Jag glömde sist skriva att jag i alla fall idag skulle iväg på fika.

så idag har jag haft en långfika med B. Det var trevligt, vi ses nästan bara en gång per år ungefär, det bara blir så liksom.

Nåja, sedan har jag kommit hem, slängt i mig mat och lagt mig i badkaret en bra stund. Lyssnat på massvis av lugna låtar och försökt bara koppla av...

Men ni vet ju hur det är med lugna låtar... rena rama kärleksracet, så jag begrundade mest när fan det är min tid. Så, där är jag nu. Ensam och bitter, congratulations.

Bah, det händer så mycket men egentligen ingenting i mitt liv just nu. Antar att det är mycket tungt på jobbet, kräver hög koncentration och närvaro på alla plan och sedan är det nog en redig röra inombords hos mig.

Och såhär på helgerna så vill jag gärna göra någonting samtidigt som att jag inte orkar göra någonting. Det finns ingen kraft att ta tag i något, ens ta luren och ringa ett telesamtal för att kanske ta en middag, filmkväll eller mysig fika med någon av mina fina vänner.

Det är tråkigt egentligen. Om man bara lägger all enegi på ett jobb som just nu ändå inte alls är roligt egentligen eftersom det fortfarande är tungt belastat av långkonjunkturen och allting mycket rörigt, så är det stor risk att man till slut inte orkar mer överhuvudtaget - inte bra, inte bra.

Dock tror jag det finns fler anledningen till att jag inte orkar höra av mig till mina vänner. Stor del beror nog på att jag just inte orkar älta allt jag känner överallt heller, jag orkar liksom inte med mig själv och jag vet att det blir mycket sådant prat när man träffar sina vänner, det är ju liksom bara helt naturligt!

Dels så är jag lite deppig över att jag har absolut ingenting att se fram emot och jag har ingen aning om vad jag ska göra åt det. Och därav har jag ingen aning om vad mina prioriteringar ska bli. Jag är inte gjord av pengar och det finns så mycket jag vill lägga mina på så jag gör knappt något (utan i stället försöker jag få vardagen att fungera genom att köpa lattefrukost och dyra luncher varje vardag), SUCK!

Livet är inte rosenskimrande för min del alls alltså. Jag känner dessutom ett enormt behov av en bra karl, så man åtminstone kan få det där fysiska behovet någorlunda tillfredställt. Och då menar jag inte bara sex utan även närheten. Att bara kunna ligga i någons famn när man tittar på tv efter jobbet. Man behöver inte prata så mycket alla gånger, bara finnas där och vara mysig. Jag tror jag dör snart. Jag är verkligen en person som har stort gosbehov och är lite smått översexuell men jag är verkligen en förhållandetjej som dock varit singel i tre år, och ingen slampa är jag heller för jag tycker det är helt poänglöst med fejk, i detta samhang ömhet och närhet utan känslor - pointless!

Snälla ni, om jag lyckas ha ett förhålladene här framöver så ge mig en FET smäll så jag vaknar till liv den dagen jag börjar fira vår "1 år tillsammans" eller liknande.

Över min döda kropp att jag ska! Har aldrig gjort det med mitt ex heller!

Spontanitet är mycket bättre, sen finns ju ändå alla hjärtans dag och om man väl gift sig kan det väl vara kul att göra något mysigt på just bröllopsdatumet.

Men annars, seriöst, jag förstår inte hur alla kan vara så datumknullade. Det fungerar ju inte direkt så ens, "får jag chans på dig? ja" hägrar inte längre på äldre dar.

Att jag kom att tänka på detta just nu på denna dag som är absolut helt vidrig, är eftersom jag såg att det finns ett visst par som är fjantiga att de t o m firar "ett halvt dussin", och kära nån... din pojkvän började med att vara otrogen kan jag ju bara säga, jag nämner inga namn. Haha, 4 augusti 2009, hallelulja!

Nej, jag har inte så mycket att säga.

Mitt fejs och dekollage känns för evigt unfresh, mina naglar är sönderbitna, vardagssömnen blir det ingen ordning på och jag trvis fortfarande inte i mitt nyklippta år (gör jag aldrig).

Jag fantiserar ibland om obehagliga saker och på jobbet är det full sjå varav det går upp-och-ner som en berg-och-dalbana som vanlgit.

Idag skulle jag ölat med mina forna kollegor, där hade det dock varit sjukdom och det ena med det tredje, försöker nästa vecka igen istället.

Nej, huvaligen. Jag är trött på det här, men vad göra? Time will tell, kanske? Vad vet jag. Tålamod är ju inte heller direkt min storhet...

Pladder på mig, onödigt, ointressant, relativt osammanhängande och ganska oförståerligt - godnatt!

Gaaaaah

Jag är fulld med massa skräp och mat denna helg! Baah, känner mig som en ballong och ont i magen gör det, attans!

Jag for iväg på middag hos mina kära föräldrar igår. Det blev trevligt, och vi babblar i mun på varandra hela tiden - som vanligt alltså!

Jag hyrde med mig en film, Public Enemy, men vi hängde väl med sådär bland allt pladder, den verkade rätt seg faktiskt men ändå med en strax handling, bra starkt slut och Johnny Depp är ju som alltid fantastisk!

I alla fall så kom jag nyss hem. Sov över där och på dagen kom min morbror med fru förbi och fikade så jag är hemma nu först.

Känner mig rätt trött och seg och päcklig! Nåja, ska bli en dusch och sedan iväg in till stan med Friskan för lite skitsnack och middag. Kan bli trevlig, blir nog trevligt :)

För övrigt, Tempur-madrass är nog inget för mig. Otroligt ogosigt ju!

Idag är jag inge rolig att ha att göra med.Jag känner mig bara sådär "ååhh ingenting är kul".

Om ni undrar så vaknade jag för en timma sedan och har fortfarande gått upp ur sängen. Varför då? Varför ska jag.

Jag orkar inte ha en till sånhär helg. En sån helg där man på söndagskvällen och måndagen har extra ångest för att man inte alls fyllt på sig själv med att ha tagit vara på den lediga tiden. Förra helgen kändes det dock skönt och behövligt, men nu!?

Nej, jag är bara sugen på att äta massvis av godsaker! Så kommer jag få ångest för att jag inte tränar så mycket längre och att hyn säkert få sig ett släng av äckel därefter.

De allra flesta människor är upptagna denna helgen också, så jag förblir själv i min ensamhet. Det finns nog bara dock en typ av människa som jag skulle orka med just nu, nämligen en bra och mysig karl.

Jag är så liten och känner mig återigen sådär arg inombords. För övrigt börjar det nog närma sig på dagen 3 år som singel, fantastiskt.

...är jag ännu argare! Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah.

Jag känner mig fortfarande rätt bitterfittig. Egentligen är det mest stor frustration som sprutar ur mig åt alla håll när jag hamnar ensam såhär.

Baaah Gaah Aaah...

Ät upp mig!

Uhäää, vad jag surar just nu!

Det känns som att det ska bli superskönt med helg, men jag börjar bli lite neggig (negativ) eftersom min helg bara ser ut att bli trist, trist och trist... ungefär lika händelselös som förr, om inte ännu mindre händesefull...

Jag får konka hem massa vin imorgon och dricka det i min ensamhet och tycka synd om mig själv.

Charmig va!? ;)

Baah, och gud så trött jag är, natt!

Åhh, nu pirrar det ordentligt i magen, men egentligen inte för egen skull. Det är så roligt! Och jag blir typ nervös över mig själv, så jag ska nog försöka att inte smitta över denna överdrivna fjantglädje alldeles för mycket på den egentligen berörda parten. Jag är sjuk huvudet! :)

För egen del så småfånler jag lite sådär... och känner ett stort behov av en stor gosig famn och ett gott glas rött, eller om någon särskild kanske vill rekommendera mig ett bra vin av annan sort så jag får upp smaken även för det...

Suck!

Åhh! Nu är jag lite upprörd.

Såg på Agenda då det var årets första lilla partiledardebatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.

Och socialdemokraterna kommer jag då inte rösta på! Ologik och konstiga motargument. Dessutom, Mona Sahlin är väl inte den mest retoriska personen direkt...otroligt irriterande tonläge hon väljer att alltid tala i.

Hon vill höja skatterna, allt från arbetsgivaravgifterna för unga till vinstkatter "särskilt för de stora villorna". De ska släta ut klyftorna o s v, bli några jävla Messias tror dem. Det funkar inte riktigt så...

Nu låter detta kanske fel, men helt seriöst så kommer det alltid finnas klyftor i samhället och det ser jag dessutom som en nödvändighet! Om man inte ska tjäna mer på utbildning/hårt arbete utan att man vid trevliga löneförhöjningar slutligen ändå får lika lite kvar efter alla extra skatter så kan man ju lika gärna jobba i kassan på Ica hela livet. Och visst att man kan vara en driven och engagerad person ändå, men glöm för sjutton inte att de allra flesta människor älskar belöningen vi får in på konto så att vi sedan kan leva ett gott liv genom att ha ekonomin till det, allting gott kostar pengar!

I Sverige har vi val, mer än i många ändra länder. Antingen utbildar vi oss och blir någonting eller så jobbar vi och kämpar på. Du kan välja att jobba i kassan på Ica hela livet och då ha en lägre inkomst, eller så väljer du att utbilda dig/jobba hårt för att nå dina mål och i slutändan förhoppningsvis få en god inkomst.

Och Mona Sahlin verkar vara oerhört bestämd med att det är jättelogiskt att pensionärer ska betala lika mycket skatt som aktiva inkomsttagare, det verkar ju urskruvat. När man är pensionär och har den lilla pension så är det väl lite orättvist att de som arbetat ett helt liv ska behöva betala lika mycket skatt som de som arbetar nu, det är väl bättre att betala skatt då man är aktiv varav man också har mer råd till det och att man får en liten längre skattsats när man går över på pension. Det lönar ju för alla eftersom du mer eller mindre alltid har längre inkomst som pensionär ändå!

Jag är så jävla förbannad på vinstskatten dessutom. I Sverige får man inte tjäna pengar, det är fult... akta er! Och värre blir det om Mona Sahlin (och de s k "röd-gröna") får makten! Huvaligen...

...så har jag inget sagt! :)

Smart va?

Men det är en hel del, som jag inte kan förklara. Jag förstår det inte själv. Och jobbet vågar jag inte säga något om, det är upp-och-ned hela tiden... förhoppningsvis börjar det stabilisera sig snart så man känner sig mer säker och lättare får in alla tretusen rutiner.

Nu är det mässdagar i alla fall och det var kul idag i alla fall! Får se vad morgondagen har att ge...

Nu pirrar det i magen så jag måste hitta på något att koncentrera mig på, eller något! Gaah..!

Galen dag. Imorgon är det mässa. Jag känner mig sådär som att jag har tid med det men man får nog försöka släppa lite all annan stress så länge...

Nåja, nu känner jag mig lite pirrig i magen och lyssnar på a camp. Dags för sömn om någon minut, tidigt iväg till mässan imorgon...

Puss alla pussgurkor!

Haha, rubriken låter som något samfund för tjockisar som ska komma igång att röra på sig tillsammans typ.

Nåja, jag är vaken och idag är det som står på schemat träning.

Min mage pirrar, jag ler, jag trånar, jag vill. Nu, nu, nu! Konstigt, allt är säkert bara ett felaktigt sken... attans!