Jag är hemma, arbetsdagen har varit okej. Väldigt lugnt, förmodligen på grund av det fina (men kalla) vädret det varit i Stockholm idag, solen skeeeen... lovely ju... behövs! Vi nordbor behöver ju verkligen solskeeen!

Dock varit väldigt trött idag... möjligt att jag låg och vände och vred så länge att jag bara egentligen sov två timmar, såg ju klockan 04:20 i alla fall (exakt två timmar innan klockan ringer)!

Nåja... jag gick väl från jobbet ungefär fem i halv sex... och på väg på den lilla promenaden till fyrans busshållsplats hör jag någon som ropar på något... tänker inte nämnvärt på det... sen ser jag en liten tjej på ungefär nio år som står och ser sig omkring... först går jag förbi men sedan vänder jag mig om och ser hur hon ropar "mammaaa" och jag vänder mig om och går till henne ochfrågar om hon tappat bort någon och behöver hjälp...

Stackars lilla tjejen har gråten i halsen... men som nioåring kanske man inte riktigt vill visa sig jätteledsen utomhus... har för mig att det är lite känsligt i den åldern va?

I alla fall så bor hon i närheten så vi går över vägen tillsammans och ringer hennes mamma som sedan kommer och möter henne... jättetacksam var hon...

Fy vad jag blir glad när jag gör sånt här... jag är faktiskt en god människa, tro det eller ej...