Ont, nu gör det sådär ont igen. Det här är så absurt, och jag vill tro att det är på ett sätt, samtidigt som om det nästan är än värre.

Men kortfattat kan man väl säga att det är som ett vanskligt gift för mig.

Oj vad tankspridda vi var här. Och imorgon blir den en fenomenalt smockad arbetsdag... herregud! Tre kundmöten och en hel del offerter man vill få iväg, dock två ordrar som förhoppningsvis ska bli skrivna också.

Jag borde verkligen sova nu. Men som sagt, mycket som snurrar i mitt huvud nu... och imorgon är det fredag, jag kommer säkert däcka till Let's Dance eller nått! Men gud så skönt det skulle kunna vara!

Det har varit en bra söndag idag faktiskt, därav ligger jag nu och bekymrar mig över att den snart är över och att alarmet står på 06:10 imorgon bitti! Dessutom har jag bytt linsmärke för att testa och de var krångligare att få in... så bråk med dem väntar väl imorgon!

Dessutom har jag idag ytterligare gottat mig i att jag är en jävla bra människa och att jag är så trött på alla tråkiga människor. Sådär arrogant som någon kommenterade att jag var. Möjligt att jag är arrogant, men jag är inte otrevlig. Särskilt inte i möten med andra människor, men inombords är jag rätt egoistisk och arrogant. Det är fult i jante-Sverige. Men jag tycker att jag är en bra människa, vare sig folk vill eller inte.

Om än jag håller med om att jag är ganska oattraktiv emellanåt, t ex så är och har jag varit ganska pessimistisk på senaste - men det blir så när det mesta man försöker åstadkomma blir felsatsningar hela tiden. Man blir rätt less och bitter efterhand.

Men idag har solen skinit och jag har vandrat i den. Jag har köpt nya skor. Ett par svartvita La Coste på grym rea, hittade även ett par schyssta Replay... men jag valde att satsa på de som hade lägst prislapp denna gång, jag gillade ju båda men ena var det dubbla prislappen på så!

Jag köpte även Zoegas Blue Java kaffebönor och införskaffade mig en enkel mjölskummare. Så jag drack gott kaffe här hemma i eftermiddag med jag läste fantastisk intervju med underbara Björn Ranelid, Aftonbladet Söndag.

Jag provade även råsaftcentrufigen som är en funktion i min matberedare och det blev fantastiskt friskt och gott med Granny Smith-äpplen, mums!

Dessutom lagade jag en skitgod kyckling med grön paprika, palsternacka, champinjoner i currysås av koksmjöl! Fy farao vad smaskens, och nu behöver jag nog inte laga mat på ett tag - det lär räcka framåt ons-tors!

Därtill kan jag tillägga att jag är lite pirrigt nyfiken här också! Om än det lär var rätt rejäl konkurrens där. Men det är spännande, lite kul ändå! Och så typiskt mig! En del av mina vänner brukar påstå att jag är så galen men modig när jag kastar mig ut såhär... Haha! Fast detta vet de inte om att jag satt kulan i rullning på på denna... haha!

God morgon!

Idag har jag vaknat i någorlunda tid vilket faktiskt känns bra! Jag ligger i sängen och kikar på Nyhetsmorgon och idag har jag bestämt mig för att försöka ha en bra härlig solig söndag.

Igår köpte jag mig traditionell limpa och ost så jag ser fram emot en god frukost snart. Kanske blir det varm choklad till det, vore väl mysigt! Eller så blir det gott te.

Sedan ska jag ta mig in till stan. Jag måste köpa nya skor, känns sådär... Jag vill ju gärna spara kassan till Bryssel ifall det skulle finnas fint där (alltid mycket roligare att ha saker som det inte alla andra i sin omgivning kan ha).

Det blir nog en promenad i stan med en latte, köpa skor, köpa mat och så ska det lagas något gott ikväll.

För övrigt så fick jag tag på ett telefonnummer igår. Jag funderade ett tag. Men som vanligt kastar jag mig ut och sänder iväg ett sms, med risk för att verka lite galen. Men svaret kom, faktiskt. Haha...

Och nu, och mycket på senaste, så saknar jag Toronto som tusan! I min framtida karriär (förhoppningsvis) kommer jag säkerligen behöva lära mig engelska och jag har funderingar på att flytta till Kanada för det, men det är väldigt dyrt.

I alla fall, underbara minnen

På en av många härliga promenader! Här mitt emellan China town och Little Portugal, Toronto.

Härliga Discovery District. Precis till vänster ligger mitt genuina favoritcafé Orange Alert!  

En av många rofyllda stunder på Timothys World Coffee som har god latte och toasts! Enkelt men gott.

Det är inte lätt att vara positiv i ett liv som bara innebär en jädra massa rörigt jobb + ensamhet.

Jag gör sällan någonting på min fritid numer. Det är jag och tv:en liksom, jag orkar inte ens träna så snart ser jag väl ut som rena rama Michelingubben också.

Mycket handlar givetvis om mina nära och kära. De är väldigt få. Jag har i princip två sådär nära vänner som jag känner att jag bara kan vara med utan några som helst krav, sådana man kan ringa anytime! Däremot så är det knepigt där numer eftersom det är mycket på deras håll så vi hinner nästan aldrig ses numer, ingen direkt "kvalitétstid" om man nu säger så. Ena har 0 kr och andra är fullt upptagen.

Så, nu ligger jag här i sängen ensam och har alltså sovit bort halva dagen och har en helg framför mig som jag bara ska tillbringa ensam. Nog för att jag är evigt tacksam för att jag är ledig och får sova och inte behöver ta mig till jobbet - men var ska jag få den positiva energin från i min bittra ensamhet?

Min kära far sa en gång "Du, du kommer aldrig träffa någon. Du är så jävla svår".

Och, vet ni vad. Om än han sa detta som ett skämt när han inte var så nykter - så har han faktiskt rätt.

Jag är så jävla trött på folk - och avvisar allt och alla som inte faller mig i smaken. Ibland orkar man bara inte lägga energi på människor som ändå aldrig förstår en eller som är helt insnöade på sina tråkiga intressen. Det gäller att ha respekt för människor, och jag kan inte alltid respektera alla människor för jag tycker det finns så mycket ointelligens varav jag hellre avvisar dem så har vi det överstökat istället.

Sen kan man ju se på hur det ser ut på dejter (om än jag inte gillar detta ord, det blir så laddat) jag varit på också. Herregud! Det finns bara en som jag minns det med ett leende. Jag har nog aldrig känt mig så avslappnad och accepterad med någon från början förut. Jag kan dock fortfarande komma och tänka på det och tycka att det är nedrans tråkigt att vi idag inte ens pratar med varandra. Det finns saker jag ångrar i det där fallet, det känns lite trist. Men låt mig tro att avslutet beror på att det var dålig timing.

I stället så verkar jag aldrig bli kvitt en viss karl som gjort mig så otroligt illa men som inte verkar förstå det överhuvudtaget. Mina vänner avskyr honom något så fruktansvärt och om någon så borde jag göra det. Men, jag avvisar honom totalt och är allmänt otrevligt... sen om några månader då han hör av sig igen får jag för mig att jag ändå kan prata med honom trevligt. Och nu är vi där igen. Egentligen är det förjävligt, men min nyfikenhet kan inte låta bli att få veta vad han egentligen vill nu. Jag vet att han vill ligga, men varför föreslår han då en lunch? Vad är det han inte förstår?

Nej ni... det här känns ju smått värdelöst.

Jag är faktiskt en riktigt bra tjej, bara så ni vet det. Det känns dock tråkigt att jag alltid hamnar i klaveret. Och ni karlar är så rädda för mig. För vet ni va? Karlar vi väljer gärna det som ni tror är "den enkla vägen", nämligen tjejer som gärna lever på er och som gärna behöver lite ekonomisk hjälp. Någon som ni bokstavligen kan skämma bort, och köpa er fira från. Jag är verkligen inte sån. Rent levnadsmässigt klarar jag mig alldeles utmärkt själv, jag behöver på så vis ingen som ska ta hand om mig. Jag äger min egna lägenhet, jag köper mina egna saker, jag reser själv om jag vill någonstans... Jag vill inte ha någon som betalar mitt uppehälle och mina skönhetsoperationer (som aldrig kommer ske).

Just nu känner jag att jag är så jävla arg, igen. Vad är det för fel på folk!?

Orklös, det är väl ett bra ord för vad jag är just nu. Motivationen är nästintill noll vilket ju alltid gör det mesta tretuser gånger svårare och jobbigare.

Att ha något att se fram emot brukar underlätta med just nu är det väl sådär med det ändå måste jag erkänna. Om än jag försöker ha siktet ca tre veckor framåt, då det i alla fall är en resa att beta av. Men trots det kan jag inte låta bli att ha pessimisten i mig som bara tänker på allting som kan bli negativt eller gå fel med det!

Och nu är jag egentligen väldigt, väldigt trött och ska upp om mindre än sex timmar en ändå vill jag egentligen inte sova för jag vill inte vakna och behöva ta tag i massa måsten.

Jag gillar inte mig själv såhär. Egentligen är jag en ambitiös och driven ung kvinna, eller lurar jag bara mig själv? Är det egentligen såhär orklös, slö, lat och negativ, är det egentligen mitt sanna jag?

Dessutom ser jag ut som en idiot med en finne verkligen på fel ställen, typ en mitt i pannan som gör att man ser urdum ut och verkligen inte ökar på motivationen att visa sig för offentligheten... gaah.

Och i veckan har jag en halvplanerad lunch. Det ska faktiskt bli trevligt, och minst sagt intressant... men på den lunchen vill jag verkligen verkligen verkligen inte känna mig ful och äcklig, min egentliga medelmåtta kan jag väl åtminstone få vara utan stoppljus-finnar i fejjan! Snälla ni... och mina kära vänner som läser detta... Jag vet att ni inte gillar att jag ens har som plan att genomföra denna lunch, det är med den "ökände gamle älskaren", om man säger det så. Det är farligt, jag vet...men jag ligger inte med upptagna män längre, det säger jag då er.

Fy farao... måste försöka få sömn. Sånt otroligt charmtroll jag är just nu, på alla sätt och vis! (observera sarkasmen/ironin i det uttalandet).

Hela helgen har gått åt att försöka överleva en abnorm feberyra eller vad det nu är. Mitt huvud känns som det ska sprängas och min hals smakar blod. Fantastiskt!

Kortfattat kring livet tre (egentligen) goda ting:

Hälsa = Skitdålig

Arbete = Katastrof kaos

Kärlek = Obefintlig

Hur jag mår kan ni nog lista ut själv, så slipper jag låta ännu mer som en ynklig som alla borde tycka synd om.

Herregud. Just nu känns det för stunden bra... även om dagen varit förjävlig. Jag vill inte ens nämna det katastrofala kaos det är på jobbet om vardaganra. Det är tufft, tungt och mycket frustration inkluderat. Detta plus att jag inte är riktigt kry tär på mig.

Men nog om gnäll. Jag har en av de bästa människor som ALLTID står bredvid mig. Oavsett hur idiotiska val jag må göra...

Dessutom så har jag en gullig pappa och mamma. Det är ju fint, i alla fall när de är på det humöret ;)

Sedan så ska vi ju inte glömma att fröken Sainmaa är redigt glad över att sitt kära finska hockeylandslag gått till SEMIFINAL! Känns sjukt bra! Men... nervkittlande och asjobbig semi mot USA väntar... gaah!

Dessutom finns det ju en och annan trevlig karl som göra mig lite sådär smånyfiken... En av dem tynar dock alltmer bort, känns trist för vi har mycket gemensamt... En annan är lite svår, men det gör det hela än lite mer spännande...

Sedan finns en gammal avdankad en ;) Men där känns det bara bra att vi ändå kan prata med varandra igen. Det låter konstigt, och det kan vara jag som lurar mig själv.... men det känns bra att ha kontakt med honom ändå, jag tycker om honom hur idiotisk han än varit mot mig (min vänner gillar honom inte direkt om man säger så)... och när jag säger tycker om så menar jag faktiskt inte kär, just nu känner jag inga sådana känslor för honom, men jag trivs att tala med honom iaf. Det känns bra, so far... om än lite skavanker...

Nej, dags att sova... en till helvetisk dag väntar väl... men 17 är det champagne och ostron som gäller, chefen bjuder på grund av att jag satt en stor order tidigare i veckan... trevligt, lite rädd för ostron dock... men det kan bli kul att testa om det nu blir så!

Nighty! (för övrigt, det ser fortfarnade förjävligt ut i min lägenhet med diskberg som ger mig ångest men i sängen är det nybäddat så här gömmer jag mig... dock ser jag ut som ett pizzafejs, hallelulja)!

Herregud... min lägenhet är så äcklig. Var kommer allt damm och smulor ifrån. Jag avskyr detta... så har man inte varit hemma i helgen ens och de senaste dagarna har man suttit och ruttnat som en sjukling här... Baah...

Jag känner att jag MÅSTE till jobbet imorgon men jag är så otroligt trött och mitt huvud värker verkligen. Känns tufft... övergått till detta liksom... jag som trodde jag började må bättre...

Men men, MÅSTE till jobbet imorgon. Reda ut massa frågetecken åt kunder där även jag har frågetecken. Lite frustrerande. Sedan även två kundmöten imorgon eftermiddag, blir tungt...

Hmm... aj!

Och inte ser jag fram emot kulan och tågtrafikkaoset imorgon bitti... men jag känner att det inte är någon idé att gå upp tidigt för att komma i tid, man kommer säkert inte ändå i tid och ingen idé att stressa när man inte är helfrisk sådär.

Nej, idag vaknar man upp. Sätter på tv:en. Tittar första perioden på Sverige-Finland. Trist match, tråkig match som kan vara läggningsmatch. Ännu mer trist eftersom Finland spelar slarvigt... mycket trist att se... å andra sidan brukar det aldrig båda gott då finnarna vinner alla matcher i början av turneringarna. Nåja... skit.

Sen när man ska ta sig iväg till jobbet så svimmar man i badrummet. Huvudet värker och dessutom känner jag mig sådär influensasymtomig såsom halsont och nu även magvärk. Jag försöker ta mig till jobbet i alla fall men svimmar även på vägen till tåget. Det är bara att vända.

Fantastiskt bra start på veckan. Helt sjuk (slutkörd? stressymtom?) och trist match... Åt helvete!

Baah, idag nu är jag mör. Igår var det, som skrivet tidigare, min kära mor 50 årsfest. Det blev en trevlig tillställning, om än jag var redigt trött och därav seg i början.

Det blev långt och kul i alla fall. Fram till tre-halv fyra höll vi igång, första biran knäcktes väl vid halv fyra... oj, tolv timmar alltså... hejdundrande kalas!

Min present till mamma gjorde henne rörd till tårar och tydligen flera... jag förstår inte det där. Men det var ju givetvis kul att den uppskattades så :)

Vad min present var?

Jo en weekend till Bryssel. Flyg och hotell är bokat 26-28 mars. Ska bli supermysigt! Vi kommer bo på femstjärnigt precis vid världsarvslistade Grand-Place, hotellet kan jämföras med Grand Hotel t ex men det heter Royal Windsor.

Vad vi sedan gör där får mamma bestämma. Men vi lär bara ta det lugnt, fika, äta gott och se staden som verkar otroligt vacker. Ska bli kul, hoppas bara det inte uppkommer något förhinder nu.

För övrigt kan jag ju säga som så att jag inte alls vill jobba. Känns tungt, mycket tungt. Men många i min närhet tycker jag verkar ta på mig för mycket och att jag borde ha otroligt mycket högre lön... förvisso tycker jag det med, men det fungerar inte riktigt så på ett litet företag såhär. Hade jag gjort detsamma som jag gör nu på ett större företag skulle jag haft en hel del mer i månaden sägs det... men man får ta en hel del skit i början av arbetsgången känns det som... vi får se var vi landar... (att jag mår dåligt har ju inte bara med jobbet att göra liksom, hade jag mått bättre annars kanske jobbet mer känts som lite mer överkomligt, som tungt men lite mer som en utmaning).

Nej fy fan vad jag mår dåligt. Trött, något bakis, kåt utan karl, ångestfylld.

Det finns så många som jag är så förbannat less på också. Jag är så trött på människor i sin helhet, usch!

Hur ser det ut i mitt liv just nu?

Ungefär som sist. Jag mår mestadels skit egentligen men kämpar på i jobbets virrvarr, de senaste veckorna har jag fått bra utlåtande av prospects/kunder i alla fall. Sånt är ju lite trevligt i alla fall.

Annars så är det OS och jag följer såklart hockeyn så gott jag kan. Hockey är fantastiskt. Finland leder gruppen efter målskillnad men det är ju matchen mot Sv på måndag morgon! Känns kul med hockeyn. Bra lag... och impad över att slovakerna slog Ryssland! Spännande...

Annars är är jag förbannat trött på människor i största allmänhet. Herregud alltså, så många av er som är så osäkra att ni inte kan se det själv eller vägrar erkänna det, löjligt i många fall, människor alltså!

Nu måste jag slänga mig i duschen och fixa. Farsan ska hämta runt 13:30, det är min kära mors 50 årsfest ikväll. Det ska bli spännande att se hennes reaktion på min present, återkommer kring det... ;)

Baah, imorse när mässan började kände jag mig mer eller mindre död! Det stack i mina ögon så att de kände helt rödsprängda, min huvud kokade och jag kände mig extremt trött. Det var inte kul men det avtog alltmer efter med dagens gång som allt som allt fungerade okej skulle jag tro. (peppar peppar, ta i trä).

Däremot så finns det otroligt mycket stiliga män där varav en jag träffade på förra mässan även är där och jag skruvar på mig så fort han är i närheten (vilket är rätt ofta eftersom de också är utställare), hmm... jag vet inte vad det är med mig ibland!

Nåja, det känns skitjobbigt med tanke på att jag bokstavligen ser ut som en idiot eftersom jag åter igen fått en sådan där megafinne mitt i pannan! Denna gång undviker jag att förstöra den till ett sår men då är det ju liksom en röd svullen kulle, ni vet en såndär innanför-finne som breder ut sig!? Thank God att jag är så snygg, åhhhh (sarkasm, ironi, idioti).

Jag borde sova och därav ska jag nog göra det nu.

Har förresten sett på först OS-hockeyn nu. USA-Schweiz 3-1.

I natt är det även Kanada-Norge samt Ryssland-Lettland. Dessa kommer jag dock inte se.

Däremot är det Finland-Vitryssland imorgon kl 21:00, OM jag längtar (och om denna match inte visas kommer jag gråta blod, bara så ni vet)!

Det är rätt ord för vad jag är efter hela denna vecka. Om än helgen faktiskt varit lugn men jag hade nog gärna sovit längre på lördagen än vad jag kunde eftersom jag skulle iväg och hämta upp min systerdotter för en sådan där "vara snäll moster"-helg.

Min systerdotter är dock inte så jobbig så att hon tar energi från mig. Vi var inne i stan och fikade på Muffin Bakery, såg på Alvin & Gänget 2 (varav jag blev helt förskräckt över hur vi redan präntar in de vidriga stereotyperna i barnfilmer, amerikanare vettni...) och sedan vill ehon gärna till Hard Rock Café men vi beslutade oss för att vi var för trötta. I stället tog vi en sväng till Globen för att kolla på SkyView, åkte den gjode vi dock inte... Åkte hem och köpte med chips, godis och läsk. Beställde pizza för hemkörning och åt. Såg Melodifestivalen och Gustaf-filmen, sedan spelade vi spel på datorn och sov.Jag fick sova hela 8 timmar men ändå var jag enormt trött.

När jag kom hem i eftermiddags efter att ha lämnat "tillbaka" henne så slängde jag i mig några karelska piroger och nästan somnade till Fearest Catch. Tog en dusch och sedan dess har jag legat i sängen.

Jag känner mig hängig, ful, äcklig och inte alls redo för en fullspäckad arbetsvecka med mässor och grejs.

Och nu finns inte ens en trevlig själ online på msn eller dylikt, warum!? Det är ju den här söndagskvällen...

Ack och ve, borde sova, kanske bäst. Baah!

Jag har inte skrivit så mycket på senaste. Det har bara inte blivit så. Jag har inte orkat med så mycket alls på senaste faktiskt, tyvärr.

Det är mest jobb. Och det vill jag undvika att tala om. Jag vet inte så mycket alls var jag står i det. Ibland känns det bara verkligen som "jag skiter i det här nu" medan det andra gånger bara känns som "fan, jag är ändå ganska duktig".

Jag är i alla fall bara människa trots allt. Vi får se var vi landar. Just nu känns det dock tungt eftersom jag har enorm huvudvärk 24/7, dels beror det på intensitetet på jobbet i kombination med lite sömn. Men saken är den att jag inte klarar av om jag ska sova ordentligen för jag måste få tid till att varva ner och ta det lugnt om kvällarna. Det låter ju motsägelsefullt i och för sig.

Och hur mesigt, fånigt, patetiskt det än må vara så är jag, fortfarande, förjävla less på att ständigt vara singel och ensam. Jag behöver inte bara sex mycket, ofta, avancerat, länge... utan är ju en riktig myspelle genrellt sätt. De där att alltid ha en fysisk ömsint kontakt, att ligga in någons famn, att mysa i soffan framför en film. Att bara få klänga på någon som man tycker om, eller själv bli klängd på! Seriöst, jag har varit singel i över tre år, det betyder att jag håller på förtvinas bort fullkomligt.

Män, de är svåra ting. Och jag är ganska impulsiv och har dessutom knappt något tålamod.

På senaste har det funnits en som jag just nu börjat tröttna rejält på eftersom han är så jäkla rädd för mig, jag förstår verkligen inte vad problemet är. Om vi går ut och käkar eller tar ett glas behöver ju det verkligen inte någonstans betyda några förpliktelser, karln är över 1,90 så vad ska jag med mina 49 kg och 1,56 m kunna göra!?

Sedan, kära vänner... mer att gotta er i. Det finns en till som är lite intressant, men jag vette fan hur intressant han finner mig. Förmodligen inte så, därav är det svårt, men vi kan talas vid ibland i alla fall. Men han är av sådan karaktär som verkligen lever för sitt jobb, vilket jag finner väldigt attraktivt men sedan känns det ju lite "dött lopp" också... jag kräver inte så mycket, men jag vill gärna ha en som kan vara någorlunda delaktig i en ev nyförälskelse t ex, det tar ju ändå lite energi och tid (vilket givetvis dock ska vara på egen vilja och känsla).

Nu har jag inte sagt för mycket va?

Men för er som undrar hur jag mår? Inte alls är nog svaret. Jag känner knappt att jag lever längre. Blir inte glad för mycket längre, eller så blir jag det men så raseras den känslan/fasaden kort därefter så man blir så jädra "knäppt på fingrarna" ständigt och hela tiden...

Nu ikväll och under dagen har jag haft min fantastiska sjuåriga systerdotter i alla fall. Hon är underbar!

Män, vad trött jag är på dem, samtidigt som man inte kan låta bli att tråna efter fanskapen.

Men män är ju så tråkiga ibland, jag blir galen!

Jag glömde sist skriva att jag i alla fall idag skulle iväg på fika.

så idag har jag haft en långfika med B. Det var trevligt, vi ses nästan bara en gång per år ungefär, det bara blir så liksom.

Nåja, sedan har jag kommit hem, slängt i mig mat och lagt mig i badkaret en bra stund. Lyssnat på massvis av lugna låtar och försökt bara koppla av...

Men ni vet ju hur det är med lugna låtar... rena rama kärleksracet, så jag begrundade mest när fan det är min tid. Så, där är jag nu. Ensam och bitter, congratulations.

Bah, det händer så mycket men egentligen ingenting i mitt liv just nu. Antar att det är mycket tungt på jobbet, kräver hög koncentration och närvaro på alla plan och sedan är det nog en redig röra inombords hos mig.

Och såhär på helgerna så vill jag gärna göra någonting samtidigt som att jag inte orkar göra någonting. Det finns ingen kraft att ta tag i något, ens ta luren och ringa ett telesamtal för att kanske ta en middag, filmkväll eller mysig fika med någon av mina fina vänner.

Det är tråkigt egentligen. Om man bara lägger all enegi på ett jobb som just nu ändå inte alls är roligt egentligen eftersom det fortfarande är tungt belastat av långkonjunkturen och allting mycket rörigt, så är det stor risk att man till slut inte orkar mer överhuvudtaget - inte bra, inte bra.

Dock tror jag det finns fler anledningen till att jag inte orkar höra av mig till mina vänner. Stor del beror nog på att jag just inte orkar älta allt jag känner överallt heller, jag orkar liksom inte med mig själv och jag vet att det blir mycket sådant prat när man träffar sina vänner, det är ju liksom bara helt naturligt!

Dels så är jag lite deppig över att jag har absolut ingenting att se fram emot och jag har ingen aning om vad jag ska göra åt det. Och därav har jag ingen aning om vad mina prioriteringar ska bli. Jag är inte gjord av pengar och det finns så mycket jag vill lägga mina på så jag gör knappt något (utan i stället försöker jag få vardagen att fungera genom att köpa lattefrukost och dyra luncher varje vardag), SUCK!

Livet är inte rosenskimrande för min del alls alltså. Jag känner dessutom ett enormt behov av en bra karl, så man åtminstone kan få det där fysiska behovet någorlunda tillfredställt. Och då menar jag inte bara sex utan även närheten. Att bara kunna ligga i någons famn när man tittar på tv efter jobbet. Man behöver inte prata så mycket alla gånger, bara finnas där och vara mysig. Jag tror jag dör snart. Jag är verkligen en person som har stort gosbehov och är lite smått översexuell men jag är verkligen en förhållandetjej som dock varit singel i tre år, och ingen slampa är jag heller för jag tycker det är helt poänglöst med fejk, i detta samhang ömhet och närhet utan känslor - pointless!

Snälla ni, om jag lyckas ha ett förhålladene här framöver så ge mig en FET smäll så jag vaknar till liv den dagen jag börjar fira vår "1 år tillsammans" eller liknande.

Över min döda kropp att jag ska! Har aldrig gjort det med mitt ex heller!

Spontanitet är mycket bättre, sen finns ju ändå alla hjärtans dag och om man väl gift sig kan det väl vara kul att göra något mysigt på just bröllopsdatumet.

Men annars, seriöst, jag förstår inte hur alla kan vara så datumknullade. Det fungerar ju inte direkt så ens, "får jag chans på dig? ja" hägrar inte längre på äldre dar.

Att jag kom att tänka på detta just nu på denna dag som är absolut helt vidrig, är eftersom jag såg att det finns ett visst par som är fjantiga att de t o m firar "ett halvt dussin", och kära nån... din pojkvän började med att vara otrogen kan jag ju bara säga, jag nämner inga namn. Haha, 4 augusti 2009, hallelulja!

Nej, jag har inte så mycket att säga.

Mitt fejs och dekollage känns för evigt unfresh, mina naglar är sönderbitna, vardagssömnen blir det ingen ordning på och jag trvis fortfarande inte i mitt nyklippta år (gör jag aldrig).

Jag fantiserar ibland om obehagliga saker och på jobbet är det full sjå varav det går upp-och-ner som en berg-och-dalbana som vanlgit.

Idag skulle jag ölat med mina forna kollegor, där hade det dock varit sjukdom och det ena med det tredje, försöker nästa vecka igen istället.

Nej, huvaligen. Jag är trött på det här, men vad göra? Time will tell, kanske? Vad vet jag. Tålamod är ju inte heller direkt min storhet...

Pladder på mig, onödigt, ointressant, relativt osammanhängande och ganska oförståerligt - godnatt!