Först av allt vill jag säga att min huvud fortfarande känns sådär tungt och värker. Jag undrar om det verkligen är något virus/bakterie, skulle inte förvåna mig om det snarare är min stress, oror, nedstämdhet som även ska ta ut det på så vis.

Nåja,ibland kan man drömma så mycket. Och jag gillar faktiskt att komma ihåg drömmarna för ofta är det mycket att skratta åt.

I natt drömde jag något som gav mig total panik. Allting var precis som det är, bortsett från att jag upptäckte att jag blivit gravid! Katastrof, och helt oförklarlig (eftersom allting som sagt var precis som det är). Jag funderade på vem det kunde vara, två alternativ fanns det, tills jag slutligen insåg att det nog bara fanns ett, om man gav tanken ett tidsperspektiv. Ändå hade jag panik över att det fanns en risk att det var det bortsorterade alternativet. Kalla mig vad ni vill men mitt barn måste se nordiskt ut, annars blir det dubbelkatastrof.

I alla fall, kan ni tänka er vilken panik? Vad ska man säga till alla!? Och vad ska man göra? Ett barn är ett liv som inte bara är snabbt överstökat efter graviditeten direkt... Det är ju något som finns livet ut, förhoppningsvis.

Det värsta är att jag la skulden helt på mig själv i den situationen också. "Nu förstör jag allting för honom". Jag tror det är väldigt vanligt för tjejer! Men varför gör vi så? Som om man inte är två! Och som om ingenting förstörs för mig!

Ack och ve.

Nej, som tur var detta bara en mardröm. Men visst har man en bild över hur det ska gå till när man skaffar barn? I min värld så måste jag ju först träffa någon, vara ett par i minst tre år och hunnit bo ihop minst två år... undra hur det verkligen blir om det blir av, säkerligen långt ifrån det där. Jag kommer säkert bli lämnad under graviditeten eller under första året så att jag åter igen kommer bli sådär liten och ynklig precis i helt fel tillfälle!

Oh well. För övrigt har jag fått sms-påminnelse av World Class idag, trots att jag inte har någon aning om vad de har för olika medlemsskap osv, eftersom jag inte hann svara då den s k medlemsrådgivaren  ringde. Just nu har de dock ett rätt bra erbjudande som går ut på måndag. Nämligen 399:-/månaden istället för 599:-/månaden.

Om jag inte vill fortsätta på F&S så kommer jag nog dessvärre inte undan så mycket mer billigare än så i stan. Men frågan är också om jag skulle trivas bättre på World Class, kanske är det tvärtom. F&S gäller ju på alla runtomkring i sthlm som är ett tiotal och för WC är det bara det på Nybrogatan. Att ha kostnader varje månad är inte heller min grej, jag betalar hellre hela kortet men en gång, fast i dessa tider finns inte den möjligheten tyvärr. Dessutom så känns det inte bra att binda sig på den kostnaden om man inte har en fast tjänst och inkomst, känns ju väldigt svajigt där. Så jag vet inte hur jag ska göra!

Jag får nog förbli fet trots att jag faktiskt är ogravid.

Ingen bra utdelning denna vecka heller, förjävligt. Konstig nog kändes det som att det blev ett bra avslut, men det känns ändå inte riktigt bra. Tog några öl med chefen.

Det är lite lustigt när man sitter och överlägger och diskuterar ibland. Och de där samtalen där man schabloniserar kring tjugoåringar. Mitt där i sitter lilla jag liksom, och när jag lite skämtsamt påpekar att det är mig man pratar om så får jag höra "men du är ju inte tjugo" jo, det är jag ju? "nej, du är ju ungefär trettio" nja, minus tio "Ja, men du är ju sådär mogen" jaha? vad ska jag säga.

Nej nu ska jag mysa med Jihde... tillsammans med miljonen andra tv-tittare alltså. 

Idag har det inte varit en kul dag. Jag mår inte alls bra. Har feber eller något åt det håller hela tiden och känner mig som i ett töcken. Hälsan är emot mig på alla sätt. Fysiskt, psykiskt och hjärtligt.

Men jag försöker ta mig upp. Och det har gått att komma iväg och jobba nu i alla fall. Om än det går  förbannat frustrerande irriterande förjävligt segt.

Idag har huvudet verkligen varit tungt! Febrig och yrslig hela dagen!

Jag kom för övrigt idag på att det nästintill nog aldrig funnits en trygg man i mitt liv. Min kära far har jag mycket att tacka för och jag är verkligen "pappas flicka" men ändock är han ingen direkt 100%ig trygghet. Min biologiska halvbror har totalsvikit. Mitt ex (03-07) hade en hel del psykiska problem och dessutom brukade droger sporadiskt. Och det är ju i sådana nära viktiga relationer det finns trygghet om det nu finns någonstans.

Eller jo, min fantastiska katt Cumin. Han är för fin! (som min vidriga mamma för övrigt gav bort till någon konstnärsfitta i Strängnäs. Det var när jag flyttade och inte ansåg det bra att ha katt i min lilla etta. Fastän det var mammas katter från början egentligen, jävla hyena).

Ska försöka se på Hemliga Svenska Rum nu, finns på svtplay. Mycket intressant! 

Jag är i en feberdimma som aldrig riktigt vill lösas upp känns det som. Jädrans skit.

För övrigt har jag fortsatt lite med läsning i Neil Strauss Spelet. Jag blev så upprörd av så mycket i den boken att jag stannade upp ett tag. Det är verkligen en vedervärdig handling som ska vara sann, vilket gör det ännu vidrigare.

Det är dock lite komiskt att jag varenda gång stöter på karlar som på allvar testar sig på dessa raggningsknep som boken förmedlar. Och jag skrattar de rakt i ansiktet och avslöjar dem direkt!

Det märkliga är att jag mestadels trodde det skulle kunna vara osäkra tonårsgrabbar som eventuellt på  skulle ge sig på knepen men de jag träffat på har ju varit 27+! Herregud...ack och ve.

Nåja, jag är nog inte den lättaste att ragga på faktiskt. Jag väljer själv, trots att jag är tjej och världens nervvrak så är det nästan alltid jag som tar initiativet.

Fast åh nej, på krogen är jag helt ointresserad av att träffa någon.

För övrigt är jag skitarg på Mix Megapol. Varför!? Mix Megapols "grabbplan".

Ni som känner mig förstår nog nu varför jag kokar av ilska! Bara för att jag är av kvinnligt kön kan jag inte förstå mig på hockey eller!?

Jag lovar er att argumentationen att de kan ha könsstyrda tävlingar är för att det säkert har någon motsvarighet till en "kvinnlig" variant. Åkte inte Gry Forsell iväg till typ Kanarieöarna med brudar!? Eller var det blandat? Skulle inte förvåna mig om det annars finns någon "Tjejplanet, London shopping" eller något. Då kan jag nog inte med ord beskriva hur mycket mer intressant det är med hockeyresa, och dessutom få träffa f d NHL-proffs! Jag ska anmäla mig i protest!

Jag försöker hålla mig över ytan. På lunchen försöker jag ta mig ut på promenader. Jag försöker undvika 100 kr-luncherna. Morgoncappucinon från EH måste begränsas till att till att börja med max en i veckan, espresson på jobbet är illy och superbra ju! Varit till World Class Nybrogatan idag för att höra mig för hur jag ska fortsätta med träning.

Jag känner verkligen att det vore kanonskönt att komma igång med tillfredställande träning igen. Men jag är rädd för att min kropp bara kommer börja värka och göra ont, dessutom är det frustrerande för jag har en tung huvudvärk som aldrig släpper. Kan dock bero på att jag inte sover ordentligt? Det är jag också rädd för, att jag inte kan somna ordentligt.

Jag behöver inte nämna min livrädsla för egentligen alla sjukdomar nu eftersom jag verkligen inte vill få mer karensdagar! Men främst så är jag fruktansvärt livrädd för vinterkräksjukan och man börjar höra talas om den här och var nu. Jag får panik! Vet ni om att jag definitivt inte läser gratistidningarna eftersom att jag inte kan läsa om det, jag undviker dagstidningar och allt sådant nu eftersom det kan vara förödande för min livssituation om jag får ens får läsa om det!?

Nu är jag där igen. Måste försöka sova.

Läste mina inlägg "för ett år sedan". "Hur gick det egentligen" och "Jag har aldrig förnekat det..." gör mig lite fundersam.

Det förstnämnda gör mig sorgsen. Det tog nämligen ett halvår till innan jag sa ifrån ändå. Och sedan höll jag mig ifrån i ca två månader innan han hör av sig igen och vi ses, jag bryter ihop igen och säger ifrån riktigt ordentligt. Någon dag senare är hans relationsstatus ändrat till "i ett förhållande". Ledsen tjejen, men dessvärre har din pojkvän varit otrogen redan, mitt uppe i er nyförälskelse (man har haft en relation ett tag innan statuset på fb ändras nämligen).

Det andra inlägget gör att jag fortfarande känner igen mig så ofantligt. Just nu är jag ju verkligen där då jag inte tycker något är kul för jag får panik av att inte känna mig bra på någonting. Jag tål inte att inte vara bra och just nu känner jag mig som bekant inte så bra någonstans.

För övrigt gillar jag ju listor. Och en sådan gjordes på ett nördigt sätt för ett år sedan. Reunion nedan.

1. ta fram din mobil.
2. bläddra igenom din inkorg.
3. stanna när du räknat till 10 och skriv första meningen i sms:et.
4. gör samma på varje fråga.

Jag sorterade bort alla trista svar, vilket blir i princip alla. Men det nedan var ju lite ironiskt må jag säga.

Vad vill du höra mest av allt?
"Javisst.. Jag kommer. :) 20 min stämmer nog... "(hur ironiskt är inte detta, detta sms är från den karl som inkluderas i historien om det där förstnämna ämnet).

Suck! Kl är mycket igen dessutom. Och igår kunde jag aldrig somna så jag har nog bara fyra timmars sömn i bagaget, dags att försöka få några fler timmar inför imorgon. Baah!

Förra året köpte jag nästan bara julklappar där pengarna gick till välgörande ändamål. Action Aid och Unicef fick en hel del då. Jag hade tänkt göra som tradition att varje år skänka pengar för varenda av mina närstående men även köpa en fysisk present också! Och i år blir det nog dock bara det vanliga med fysisk present, ekonomin är inte på topp ärligt talat. Det är ju som sagt ändå ingen jul utan julklappar som alla kan sitta och pilla då de är öppnade.

Och jag tänker inte känna mig materialistisk för att jag väljer bort välgörenheten. Jag skänker varje månad några hundralappar till en barnby genom SOS-barnbyar och jag har Godel där överskott går till SOS-barnbyar. Även så har jag grön el som tillägg på mitt elavatal, så det så!

Vad önskar ni er i julklapp?

Jag vet knappt om jag vågar säga vad jag vill ha. För det man vill ha vill man ju såklart gärna ha, samtidigt som det kan vara saker som man vill köpa själv bara för ATT. Därför att jag faktiskt akn köpa det själv, och inte bara är en bortskämd skitunge.

Sa jag förresten mina föräldrar gav mig presenter då jag bjöd på middag och att jag fick rödvinsglas ur den fantastiska serien Difference från Orrefors. Det är en fantastisk glasserie som jag samlar på. Har vitvinsglasen Crisp och rödvinsglasen Primeur om jag inte minns galet. Love!

Vad vill jag egentligen ha då?

- Fixade väggar och tapeter till mitt vardagsrum+sovalkov

- Bourgogne-glasen Mature ur Diffrence/Orrefors.

- Champagneglas ur Diffrence/Orrefors

- Nespressobryggare (dock inte bestämt mig vilken än, förmotligen Citiz&Milk, men Le Cube är snygg som satan).

- Marimekko sängkläder

- Marimekko duschdrapperi med svarta blommor

- Svarta tallrikar från Teema-serien hos Iittala.

Haha! Det märks inte att jag är svensk och finsk va? Orrefors, Marimekko, Iittala ;)

Har jag sagt att jag älskar att fylla i frågeformulär men även skriva listor!?

Konstigt beteende. Jag slutar därför här och inser att kl är för mycket för att leta julklappsinspiration så jag väljer att viga mig åt Livet i Fagervik istället, hoppas svtplay inte hänger sig tretusen gånger nu bara.

Det finns inte ord som kan beskriva det här. Jag är deep down.

Imorgon ska jag jobba. Jag måste. En del saker som ska redas ut dessutom.

Det känns tungt på jobbet, mycket tungt. Jag hoppas för guds skull bara att det finns förståelse för att jag gör så gott jag kan och att jag faktiskt har stor potential att bli bra på det här, det är klart att jag vill att det ska gå bra och kunna gå den utveckling till mötes som vi planerat.

Mitt hjärta är för övrigt så jävla krossat. Jag avskyr att jag jämt slits tillbaka till det där onda. Det känns inte rättvist att det är som det är. Jag har funnits för honom i flera år, han totalutnyttjade mig och mina känslor. Visst jag höll fast för länge, naivt men kärlek kan göra mig otroligt blind, man vill ju så gärna och hoppet är det sista som överger en.

Dessutom värker mitt huvud och jag är konstant trött. Men det är bara iväg till jobbet, och köra på som det heter.

Vedervärdigt att jag vet hur mycket det skulle betytt för mig om man var två nu, två som i en kärleksrelation. Att somna i någons famn som faktiskt älskar en och som finns där när man vaknar igen. Tyvärr hade det gjort mig så otroligt mycket starkare just nu. Det är förjävligt, men det är sant. Jag hatar det.

Jag avskyr när maskiner krånglar. Och särskilt när datorer krånglar. Jag förstår ingenting, och ack så vidrigt beroende vi människor är av datorn i dagens vardag. Inte sant?

Nu fungerar knappt någons webbtv och Voddler funkar knappt alls (hakar upp sig var 20:e sekund ungefär).

Har försökt kolla på svt's Morden men det hänger sig om vartannat, irriterande då jag ändå kommit in i handlingen!

Jag har dessutom verkligen velat se massvis av filmer på Voddler nu när man bara ligger ner i sängen hela dagarna, men nej. Det fungerar inte.

I och med att webbtv fungerar ganska dåligt också så kan det ju vara något problem med min dator tänker jag. Men jag vet ju inte vad! Jag har ju 100 Mb bredband, men är det någon liten detalj såsom grafikkort, internminne, processer och sådant så har jag noll koll! Eller jag har i alla fall 3 GB i internminne åtminstone!

Fruktansvärt frustrerande.

Det är fint väder idag i alla fall. Jag borde väl gå och inhandla lite matproviant idag så lite frisk luft kan nog vara bra. Jag känner mig något piggare idag, jag kan vara uppe och röra mig i alla fall, om än huvudet är tungt. Trots allt kommer fina S och H över ikväll, så tar vi det lugnt tillsammans. Man behöver ju lite socialt umgänge också, jag blir tokig av att bara ligga hemma och ha mig själv att prata med!

Här sitter jag och blir helt rörd av ett kärleksinslag på Idol.

Mariette och hennes flickvän. Fy farao vad fint!

Och nu sitter mamma säkert och säger "jag ska ju att hon var lebba".

För övrigt börjar min kära mor tro att jag är lesbisk också, men nej det är jag inte! Min vän H höll på skratta ihjäl sig då jag berättade det. Hon ansåg att det var så långt ifrån mig man kan komma!

Så nej, jag är inte lesbisk. Men jag tyckte inslaget om Mariettes kärlek var fruktansvärt fint. Och båda två är ju skitsnygga tjejer. Jag blir så avundsjuk!

Egentligen lite uttjatad kan jag tycka. Men att göra den såhär på riktigt är ju skitkul.

Phew, vilken dag! Haft mailbevakning och telefonsamtal med danskar idag här hemifrån, fast i min yrkesroll alltså. Var tvungen att jaga rätt på lite kunder för lite olika godkännanden. Så med något jädra influensatjaffs spm gör mig helt yrig har jag pratat med danskar massvis av gånger och det gör det ju absolut inget enkelt att förstå det språket när man är såhär mossig i skallen! Och sedan andra kundåtgärder som jag nästan gjort bort mig på här i feberyran och även lite osäkerhet kring en del fenomen eftersom jag fortfarande är rätt färsk på jobbets orderrutiner! Frustrerande förmiddag har det varit.

Jag åt eller drack inget förrän kl 16 tror jag. Bara låg i sängen och bevakade mail och ringde samtal. Fast emellanåt surfade jag runt i övrigt på internet men det blev ju så eftersom jag var tvungen att bevaka min mailinkorg hela tiden, helst hade jag bara velat släcka ner och sova!

Trots allt har jag inte hunnit tänka för mycket på annat i alla fall. Men jag känner mig fortfarande död rent hälsomässigt. Avbokat att min älskade systerdotter skulle komma hit i helgen. Det blir till att bara ligga hemma hela helgen. Jag måste få det här ur mig. Jag har ju känt länge att det legat och småfunnits hela tiden, nu får det bryta igenom och försvinna alltså.

Ändrade mitt förhållande-status på fb till "it's complicated". Lite typisk jag-humor som ingen annan förstår. Men då skriver tydligen facebook "...Sainmaa is in a complicated relationship". Nej nej, så är det inte. Jag är inte i ett förhållande, men hela den där grejen är så förbannad komplicerat jämt och ständigt - mer så jag menar. Anledningen till att jag tyckte det var humoristiskt är för att flertalet människor har sagt att jag är så svår och komplicerad, t o m min kära far har sagt (på fyllan på min nästan jämnåriga kusins bröllop) "du, du kommer aldrig träffa någon, du är så jävla svår", haha!  I alla fall så blev det några fb-kommentarer på det, men lugn bara lugn. Jag är lika singel som vanligt, eller egentligen mer än vanligt för det finns inte ens någon som jag träffar. Finns inte ens något intressant att ha i åtanke! Eller möjligtvis någon men det fungerar bara inte, har gått för lång tid, jag har känt till honom i några år nämligen - men vi känner inte varandra. It's Complicated, som sagt.

Blir väl mer sängliggande här nu. Antar att jag får ägna morgondagen åt det med, att ligga som ett sjukkolli i sängen alltså. Ställer klockan och känner efter i alla fall.

Jahopp - där rök de pengarna! Jag är hemma och mår inte bra vilket inte heller alls känns bra.

- Dels för att pengarna ryker. Jag har hållt mig över ytan genom att leka förmögen vilket inte fungerar i längden då det nalkas avdrag för sjukdagar, julklappsinköp och ingen högre provisonsnivå. En av mina största rädslor är att verka fattig samt ännu värre vara fattig. Jag har aldrig varit särskilt fattig, fast visst har det funnits värre ekonomi än kommande månad, t ex då jag köpte lägenheten ett halvår innan jag gick ut gymnasiet. Fast på den tiden hade man så mycket socialt umgänge under dagstid att man inte behövde slänga lika mycket pengar för det sociala behovet, faktiskt.

- Dels för att det inte alls är kul att må dåligt. Och det är verkligen inte kul att redan ha en andra karensdag på nya jobbet liksom!

- Dels för att det är rörigt på jobbet med alla rutiner som ska in och det blir ännu rörigare när de ska göras hemifrån nu när jag ska iväg med ordererkännande, korrektur och dylikt. Inlärandet blir på fel sätt liksom.

- Dels för att jag får tid till att tänka på alldeles för mycket. Jag tror jag mest ska försöka sova. Men det kan jag väl inte. Jag tror jag har feber och är helt uppsvullen i ansiktet känns det som. Ögonen känns sådär som när man gråtit fantastsitk mycket och vaknar upp dagen efter och ögonlocken och allt omkring är 10 ggr sin vanliga size. Men nu har jag inte gråtit alltså, utan det är något annat som bråkar med mig. Alla denna skit som finns överallt nu! Och den där äckliga sillpackade ersättningsbussen igår, fy fan...

Voddler kanske kan rädda mig från överanalyserna i alla fall. Kanske, kanske.

Det mesta är en redig röra just nu. En sörja.

Jobbet känns rörigt. Hälsan känns instabil. Ekonomin känns vedervärdigt trist. Årstiden känns pest.

Dessutom har jag en fixidé som nu gnager på mig istället. Hur ska jag gå vidare med den? Jag har ingen aning, jag får inte fram något smart drag. Något inom mig säger att jag bara ska låta bli så jag inte förödmjukar mig själv på det där viset.

Ack och ve. Jag skulle uppskatta något upplyftande, tack.

Så känns det idag. Jag fick ingen härlig dröm ens, såklart.

Jag orkar knappt gå upp ur sängen. Jag vill ingenting, bara sova.

Allting är bara nej.